Ja, här kommer en liten uppdateringen om de senaste dagarna. Har varit lite trög på den fronten eftersom jag precis fått en underbar son. Har helt enkelt inte orkat ta mig tid att skriva, här kommer iallafall en liten snabb lägesrapport.

Den 17 augusti föddes vår lilla son. Värkarna började lite smått kvällen innan och jag trodde som vanligt att de inte var något speciellt, att det skulle gå över. Klockan tre på natten så vaknade jag av att jag hade lite små ont, gick upp på toaletten och började gå fram och tillbaka runt i lägenheten. Efter ungefär en kvart, när värkarna hade börjat bli mer intensiva så väckte jag Andreas, efter det tog det verkligen fart. Andreas ringde först min mamma som skulle komma över och ha Novalie då det var dags att åka in, efter det ringde han förlossingen. Mamma kom verkligen "i grevens tid", när hon väl var hos oss hade jag så ont så jag knappt kunde stå, då började minnen komma tillbaka från Novalies förlossningen om hur ont det verkligen gjorde. Andreas hade som tur var redan hämtat bilen, den stod parkerad nere på gården och jag kunde bara hoppa in. 

Bilresan var en mardröm då jag fick så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, vattnet gick och jag började känna krystningsvärkar. Jag slängde mig fram och tillbaka i framsättet, hängde mig i handtaget i taket och ville inget hellre än att bara krysta, krysta, krysta. Andreas blev lite smått stressad och sa till mig att inte krysta, att försöka hålla tillbaka, att det kunde skada barnet annars. Jag säger bara en sak, det var omöjligt att försöka hålla tillbaka och inte krysta. Tänk er att ni är riktigt kassa i magen, skitnödiga och det bara trycker på, det är helt omöjligt att hålla emot.

Väl framme vid Huddinge sjukhus och förlossniningen, ringde Andreas på klockan och en undersköterska kom och öppnade för mig. Själv låg jag nästan dubbelvikt på golvet när hon kom så hon larmade direkt och jag fick komma in till ett förlossningsrum och börja krysta. Eftersom jag inte hann med någon smärtlinding överhuvudtaget var det tusen gånger värre än när jag födde Novalie. Jag trodde seriöst att jag skulle spricka från alla håll och kanter, och det gjorde så fruktansvärt ont. 

Efter vad som känts som en timme, men egentligen bara var 20 minuter, så var han ute. Han skrek en väldig massa, barnmorskan la han på mitt bröst och det var så skönt att han äntligen kommit ut. Själv var jag helt utslagen, en aning i chock och alldeles skakig. Även fast han var ute så hade jag fortfarande väldigt ont, fortfarande krystingsvärkar. Moderkakan fick jag krysta ut direkt efter, och sedan tryckte de på min livmoder för att få ut koagulerat blod, som också bidrog till krystingsvärkarna. Det kändes lite bättre efter, men gjorde fortfarande ont från och till, så jag fick lite smärtlindring också.

Det bästa med hela förlossningen är nästan frukostbrickan som de kommer in med på morgonen efter att man har förlöst. De lägger verkligen ner sin själ i de fina mackorna som serveras. Tyvärr var jag inte så hungrig, istället mer töstig, alldeles torr i munnen.

Jag ska inte ljuga för er, förlossningen gjorde riktigt ont, men ser man resultatet efter så var smärtan verkligen värt det. Nu har jag två fina barn som jag ska dela mitt liv med, jag älskar dem överallt annat, de är det finaste som finns. Har tyvärr inte kommit överens om något namn till lill prinsen än, bara en massa förslag. Det lutar åt Johannes, och jag hoppas Andreas går med på det, han passar så bra i det tycker jag. Bror kommer han heta i mellanamn, efter min morfar, och eftersom han är en bror, en lillebror. 

Dagarna efter förlossningen har varit lugna. De första tre ville jag bara sova hela tiden, var så otroligt trött, så det var det jag gjorde och Andreas fick ta hand om Novalie. Nu känner jag mig mycket piggare och har mycket mera energi. Har mest hållt till här i Högdalen, träffat Daniella och Novalee, lekt i parken, det räcker ganska bra. Smärtan är så gott som borta nu och jag känner mig mer och mer som en människa igen. På tisdag tar Andreas tio pappadagar slut och jag ska klara mig helt själv med två små barn. Lite nervöst är det, men jag tror det ska gå bra. Måste bara försöka att inte stressa upp mig för små saker, börja planera mer, och försöka att bara njuta av tiden tillsammans med min små barn. 

/Arantza


 

Tisdag idag och jag mår bra. Trött efter att inte ha sovit så bra inatt, och alldeles för mycket nu på dagen, men det får man ju också när man är gravid. :)

Igår kväll var alldeles underbar. Hyrde film och köpte en massa gott som jag och Andreas kunde ha när vi myste. Novalie fick jag i säng redan kl 20:00, så efter det var allt frid och fröjd. Hade köpt en liten flaska massage olja också som jag använde på Andreas då han klagat på ont i ryggen i några dagar, gissa om han blev väl omhändertagen. Såg så skönt ut när han blev masserad så jag blev nästan lite avundsjuk, han får fixa min rygg sen när barnet ploppat ut.

Filmen jag hyrde igår var en rysare, The Silent House, riktigt skrämmande måste jag säga, men även sjukt konstigt. Förstod mig inte riktigt på allting, men vill inte heller se den igen. Anledningen till min dåliga sömn inatt var filmen, jag ska egentligen helt enkelt inte titta på sånna filmer, skräck och rysare, blir för rädd.

Idag har jag städat en massa här så nu är allt fräsht och snyggt. Sen har jag inte gjort så mycket annat, bara sovit. Ska hämta lillan runt 16:00 och efter det ska vi till centrum och köpa skor åt henne, gympaskor. Hon har inga bra, får antingen ont i fötterna av dem eller så är det alldeles för små. Andreas kommer inte vara hemma ikväll då han ska gå introduktionsutbildningen för att bli handledare och jag ska kunna övningsköra med han. Ska bli så himla bra när han gjort det så jag kan börja någongång, längtar oerhört till att få ta körkort.

/Arantza

Nä, ingen bebis har kommit för att hälsa på oss ännu. Idag blir det 6 dagar över planerad tid. I eftermiddag ska jag till mvc igen, får se vad de säger där. Förra gången med Novalie gjorde de inte så mycket, bara mätte och vägde, kände och lyssnade (Novalie var nästan två veckor sen). Läste om något som kallas "Hinnesvepning" som man kunde göra om man gått över tiden.

Kort om Hinnesvepning
Det utförs av barnmorska eller läkare. Han eller hon gör en inre undersökning på dig och ”sveper” samtidigt med fingret runt livmoderhalsen (cervix). Syftet är att lossa hinnsäcken barnet ligger i från livmoderhalsen. Detta stimulerar frisättningen av prostaglandiner, ett slags hormoner som sätter igång förlossningen.

Genom att svepa hinnor ökar sannolikheten för att förlossningen startar inom 48 timmar. Chansen att det ska fungera ökar om livmoderhalsen redan börjat mjukna och förbereda sig för förlossningen. Det ökar inte risken för infektion vare sig för dig eller för ditt barn.

Undrar om de gör det på den MVC:n där jag går, mycket tveksamt måste jag säga, men man kan ju alltid fråga.

Vet inte varför jag har så bråttom med att få ut bebisen, känns väl antagligen bara så otroligt skönt att ha allting klart, att slippa gå och tänka på förlossningen och bara slappna av. Skönt att få träffa det som legat i min mage så länge nu, bara lukta och pussa på han. Veta att han mår bra, och inte oroa sig så mycket för att det kan hända något med han i magen. Som jag sagt tidigare, bara han kommer ut frisk och välmående så kvittar egentligen allt annat, då kan jag nästan vara gravid hur länge som helst. ;)

Såg trailern till nya Twilight igår, Breaking Dawn, verkar otroligt bra. Daniella berätta att hon kollade på de tre första filmerna innan hennes Novalee föddes, det kanske sätter igång mig också. Blev i vilket fall otroligt sugen på att se dem så jag kanske går och hyr mig en av de tre första ikväll.




/Arantza

Seg, segare, segast är det just nu att vara gravid. Varför kan inte pyret bara komma någongång? Nu är jag trött på att vara trött, trött på att ha ont, trött på att vara tjock, trött på att inte få träna ordentligt. Ja, mest av allt saknar jag att träna, ta ut mig på gymmet, springa så fort jag bara kan. Kom ut nu då!

Dessutom vill jag kunna slappna av också, är fortfarande nervös och lite orolig inför förlossningen. Vill veta vad det är som ligger i mig och vill bara att allting ska gå bra. Ush, börjar känna mig lite tjatig, men så kul är det inte att gå över tiden, för att inte glömma alla de som tjatar och frågar när det är dags. Suck, de märker väl när han har kommit om inte annat, varför vara så himla på?

Nä, nu får jag sluta upp med mina passiva påhopp, vet ju egentligen att jag kanske kommer ångra att jag inte tog vara på tiden som gravid bättre. Man vet ju faktikst inte om det blir fler barn efter det här, därför borde man kanske njuta mer av det. Fem dagar över nu iallafall, lär bli en vecka till om inte mer. Imorgon MVC och någongång mitt i veckan ett till ultraljud för en tillväxtkontroll. Hoppas i vilket fall att allt kommer igång av sig själv och jag slipper bli igångsatt, det låter så himla läskigt. Viktigast av allt är att barnet mår bra, det hävdar jag fortfarande, spelar alltså förövrigt ingen roll hu han kommer till världen, bara han mår bra.

Idag har jag tvättstuga och sen ska jag iväg till gymmet en stund också, promenera på gåbandet och sätta mig i bastun. Ikväll blir det en massa bra serier på tv:n att slappa till.
 
/Arantza

Fy sjutton vad trött jag är, idag har verkligen varit extrem. Direkt när jag lämnat Novalie på dagis vid nio så gick jag hem och la mig på soffan, somnade nästan direkt och sov i nästan två timmar. Ville egentligen sova längre men jag var tvungen att gå upp så jag hann fixa iordning lite här hemma innan Novalies hämtining. Förstår inte varför jag är så trött, hoppas att det har med att jag kanske snart ska till och föda. Kroppen kanske känner av det och vilar så mycket som möjligt innan det är dags.

Ska iallafall strax ut i regnet och hämta Novalie. Efter skulle jag behöva ta mig en tur till Farsta för att inhandla en present till min storebror som fyller år på lördag. Vet inte vad jag ska köpa, men något fint borde man väl hitta. Måste även handla en hasp eller liknande till balkongdörren så inte Novalie kan öppna den som hon vill längre. Hon är inte dum den tjejen alltså och igår började hon flytta stolen till balkongräcket för att sedan kunna klättra upp och se mer. Tur att Andreas hade koll på henne, har sagt flera gånger att hon inte får vara där ute själv, var bara en tidsfråga innan hon skulle greja det med stolen.

Som sagt, regn ute, men det gör inte mig något. Gillar regnet väldigt mycket och tycker det är mysigt. Inte så varmt heller och det är också väldigt behagligt när man är höggravid. Har gått över tiden en dag nu, hoppas hoppas hoppas jag inte går över extremt den här gången, vill träffa min prins så snart som möjligt.

Vi har också kommit överens om ett namn nu, tror jag iallafall, Tim är det som vi är mest överens om, även fast jag fortfarande håller fast i Nicolas. ;)

/Arantza

Ny dag, nya tag. Vaknade halv sju imorse av Andreas väckarklockan, han har nämligen börjat jobba igen efter semestern. Det som är så jobbigt när han ska upp på morgonen är att han ska ligga och dra sig så himla länge, väckarklockan ringer i en halvtimme innan han kommer upp ur sängen och då är jag också klarvaken. Försökt att säga till honom och få han att stänga av klockan, gå upp och skita i att snooza, men det funkar inte riktigt.

Novalie väckte jag för tio minuter sedan, idag ska hon till dagis en sväng. Är roligt för henne att komma dit, och bra när hon får lite rutiner på saker och ting, typ maten och vilan. Idag skulle jag även behöva fixa i källaren med de gamla bebiskläderna som inte längre kommer att användas, har fortfarande inte tagit tag i det och det är väl dags att sätta igång om jag ska hinna.

Annars går jag här i väntans tider, hoppas och ber om att bebis snart ska komma. Ska ta mig till gymmet och promenera lite på bandet, kanske om jag har tur får det igång värkarna. Denna väntan är olidlig och jag vill bara ha det gjort, börjar nämligen bli nervös för smärtan inför förlossningen, vet ju sedan tidigare att det gör riktigt riktigt ont. Sen längtar jag såklart efter att få pussa på vår nya familjmedlem och visa upp honom för Novalie. Ska bli så spännande att se vad hon egentligen säger. :)

Nu ska jag packa träningsväskan, skriver antagligen lite senare igen.

/Arantza

Äntligen färdig med städningen, helt slut och har ont i ryggen. Ska lägga mig en stund här på soffan och vila lite tänkte jag. Har också funderat på vad man ska hitta på med lillan idag. Har skickat ett mess till Daniella men hon har inte svarat. Tänkte att hon och Novalee kanske ville följa med till parken eller liknande. :) Vädret är tyvärr inte det bästa och snart kommer säkert himlen att öppna sig. Känner ändå att jag måste ut en sväng med lillan så hon får röra lite på sig och inte behöva sitta inne hela dagen. Blir kankse bara en promenad, vem vet.

/Arantza

Lördag idag och jag känner mig tröttare än tröttast. Gick upp för en stund sen och fick ett litet utbrott på min dotter. Hon hade nämligen smygit sig upp själv, tagit sig in i vardagsrummet och rivit ner all tvätten som jag hängt upp igårkväll, gissa om jag var måttligt road. Andreas kom upp strax efter, men har nu gått och lagt sig igen. Vad ska man säga, så blir det om man sitter uppe till halv fem på morgonen.

Idag har jag inga spikade planer, bara några som jag funderat på. Andreas och Novalie skulle åka och bada med Martin och hans barn, men vet inte om det blir så nu då vädret ser otroligt ohållbart ut. Själv hade jag tänkt städa och plocka lite, springa ner i källaren och fixa med de gamla barnkläderna som inte används, lägga dem i de nyinköpta lådorna som vi fixade från IKEA igår. Det är de små planerna jag har, men om det blir så att man följer dem eller inte det får vi se i sutet av dagen.

Igår var jag på ultraljud, igen. Det skulle mätas för att se att barnet fortfarande växer eftersom jag själv inte är så stor. Barnet låg jätte fint till, de mätte att han vägde ca 3200, lika mycket som Novalie vägde när hon kom, så nu är det bara att kämpa för att få honom att komma ut. Mer ananas åt folket! ;)

Nu måste jag gå och fixa frukost åt lillan här. Önskar er alla en trevlig dag.

/Arantza